Jag har en sida kille

Israel och Palestina, en sida av myntet… Konflikten i Palestina kan bara upphöra om båda sidor ser lidandet i det den ANDRA sidan upplever. Världen idag beskriver ganska bra i ena sidan av myntet i en artikel jag läste nu på morgonen. Jag vill ha en man som kommer att handla och vara tyst. Jag vill ha en man som inte ger mig några löften. Jag vill ha en kille som enkelt gör. Han kommer starta bilen och värma upp den innan jag gör det. Han kommer att laga mig middag eftersom han vet att jag har jobbat hårt hela dagen. Första boken jag läste drog jag mig verkligen för att läsa för jag hade då en helt annan bild av honom än den jag har idag. Jag trodde att han var dryg, provocerande och jobbig men jag hittar inget sånt i hans författande. Inte i någon av böckerna som han skrivit själv, jag har inte läst dem han skrivit tillsammans med Sigge Eklund. sv 12 Och skriv till ängeln för församlingen i Pẹrgamon: Detta säger han som har det långa, skarpa, tveeggade svärdet:+ 13 ’ Jag vet var du bor, nämligen där Satans tron är; och ändå håller du fast vid mitt namn,+ och du har inte förnekat din tro på mig,+ inte ens i Ạntipas dagar, han som var mitt vittne,+ min trogne, som blev dödad + vid er sida, där Satan bor. Det är här jag skriver om bra presenter. Jag har tre barn i olika åldrar. Ibland har det varit svårt att hitta riktigt bra presenter både till barnen, min man, min pappa, kompisar osv. Jag har många gånger själv önskat att det fanns en sån här sida där man snabbt får hjälp att hitta rätt present. Att spela svårfångad är ju bra, men jag är asdålig på det om jag verkligen vill ha någon xD Men brukar försöka spela lite hot'n'cold, så funkare :> Sen brukar jag fråga om dom vill ha ett sugmärke eller så, jag är miche bra på sådant jag har fått höra abo. Men enligt skrock säger man att om hjärtslagen är mer än 140/min är det en tjej, är de 140/min eller mindre är det en kille. Jag har iof hört vissa det har stämt på, men säker kan man aldrig vara. Men spännande är det!!![/quote] Om det du säger stämmer, så borde jag bära en liten tjej isf. Vilket vi hoppas på också. Min sida Finns på Min sida ... För mig har det alltid varit PO. Jag är en PO-kille. ... Det senaste året har jag fått äran att både besöka Sara Lidmans by Missenträsk och Torgny Lindgrens ... Idag har jag äntligen fixat en kam så jag kan få ur toverna ur mitt hår. Jag har inte kammat det sen jag permanentade det 😀. Det tog en lång stund att få bukt på det och det kändes som när man var liten och mamma skulle borsta mitt hår sista dagen på sommarlovet innan skolan skulle börja. Hennes vänner gillade med och bad mig måla dem. Men jag känner mig mer och mer som en tjej än kille vet inte om jag vågar berätta min fru om det hon kanske lämnar mig och ta dottern ifrån mig om jag ens nämner det. Jag vet om jag är kille och förbli det men sen har jag en kvinnlig sida inom mig som vill ut men är rädd för fördomar.

18-year-old Olle Högbom has been missing since September 7, 1983. His dad, 91-year-old Ruben, still looks for his son 36 years later

2020.03.28 07:46 the_third_sourcerer 18-year-old Olle Högbom has been missing since September 7, 1983. His dad, 91-year-old Ruben, still looks for his son 36 years later

18-year-old Olle Högbom from Härnösand had just started studying at the Upper Secondary School in Sundsvall when he disappeared without a trace after a class party on September 7, 1983. Despite all the police investigations and theories over the years, the case has never been solved.
The fateful night
On the night of September 7 1983, a Wednesday, Karl Olof Hogbom (better known as Olle) was out at a party with his friends at an apartment located the neighbourhood of Nacksta, west of central Sundsvall, Sweden. At around 22:00, his group of friends decided to leave for a pub, but Olle changed his mind and decided not to go with his friends after all. One of his classmates tried to convince him to come with the others, but failed, and left him by a railroad crossing on Floragatan. She was the last person to see him. Olle waits there for one of his friends, Axsell (Aksel), who had gone elsewhere and was sure to come this way on his way home, so both boys could go together.
After that, nothing: No one knows for sure what happened to Olle. Only his bicycle key and his glasses were ever found, both were located near the Hedbergska school's gym a few days after the disappearance; his bicycle key was found by Olle's own dad, Ruben Högbom.
Looking for Olle
Already on Friday when Olle had not been heard of for two days, Andreas Brännlund and some other of his friends in Härnösand were worried about what could have happened.
They headed to Sundsvall and started walking around asking for Olle. From the beginning they felt that the police were remarkably uninterested in Olle's case.
His family travelled between Stockholm and Luleå, anytime someone said to have seen Olle, but it was never him. They even went to Paris to met with a woman who said to have met him at a bar there, but even then, the trace proved to be false.
For his family and friends, and especially for Olle's father Ruben, the police response would be something that would characterise the rest of the investigation.
Different theories
At first, the police believed that Olle disappeared on his own will.
Nevertheless, when RKP (National Criminal Police, which would later become part of the Police National Operations Department) came up to help with the investigation, Ruben Högbom himself was suspected of killing his son.
Later on, convicted serial killer Thomas Quick (Sture Bergwall) admitted killing Olle, but his father never believed it. Subsequently, the police and prosecutors also discard that theory.
It is also said that he could have fallen victim to a youth gang from Stöde (also located in Sundsvall).
However, the police in Sundsvall have always had another theory, namely that Olle would have been heavily intoxicated the night he disappeared and that he would have fallen into the Selånger river and drowned. A large search effort was launched in the river and among other places, the nearby Bünsowska pond was completely emptied of water, but despite these efforts, nothing ever came out of it.
This theory was always controversial among Olle's friends who claimed he wasn't particularly drunk that night. The main criticism to such theory, is that is too easy to blame the river for any disappearances in Sundsvall.
Could it have been a car accident?
A final theory, which to many is the most likely, puts Olle at the centre of a car accident, after which the perpetrator would have disposed of his body.
This theory is supported by three different tips:
Could the Sundsvall police be involved in Olle's disappearance?
Olle's dad, Ruben, have always pointed his distrust and disapproval on how the investigation was conducted: He was accused himself of being responsible of his son's death and was also asked by then police chief, Rolf Stenberg, to produce evidence of how drunk Olle was the night he went missing. Steinberg also is quoted saying to the family: "Olle will turn up again when he gets hungry", that was specially cruel for his parents.
Olle's relatives suggested that the police scout outside the known routines. They courted every conceivable body of police - and judicial - and were constantly rejected. "It feels like the police didn't want to know what happened to Olle", wrote once Kerstin Högbom, to Andreas Brännlund, one of Olle's friends.
Five years after Olle's disappearance, Ruben Högbom wrote a book called "Have you seen Olle?", there he puts forward the theory that the police are directly involved in Olle's disappearance: The night in question, there were 11 policemen in central Sundsvall, looking for a thieve who was later arrested down a school. According to him, it's possible they could have mistaken Olle as their suspect, mishandled him and killed him in the process; or they could have ran him over while chasing their suspect and then hiding his body to avoid taking responsibility.
The former is supported by the fact that most patrols returned a report from that night, with the exception of one patrol.
The family seeks the truth
Olle Högbom's family continues their search for the truth about what happened to the 18-year-old. Olle's dad, Ruben, now 91 years old, still holds hope of finding what happened to his son. He has a personal blog, where he has written about his son's disappearance between 2010 and 2019:
"I promised Olle, after he had disappeared, that as long as I have some powers and resources, I should seek for him".
Olle's mom Kerstin passed away on March 15, 2008 without ever knowing what happened to her son:
"Her last conscious questions concerned Olle", said Ruben once in an interview.
The preliminary investigation into crimes surrounding Olle Högbom's disappearance prescribed on September 7, 2008, 25 years after his disappearance. The case is now considered purely as a disappearance and no one was actively working on the case, until earlier this month, when new hearings into Olle's case were announced following the release of a "Audio Documentary" (podcast) by Martin Ezpelata.
" I think we will find out what happened to him. I think one day those who know what happened will crack and tell everything", said Ruben, "I cry almost everyday: knowing that Olle is gone is one thing, but not knowing what happened to him, is always present".
About Olle
At the time of his disappearance, Ole was 18 years old, 192cm in height and of slim build. He had dark blond shoulder-length, wavy hair. He wore glasses, a dark suit jacket and dark pants.
Resources (in swedish):
Multimedia resources
Resources in English
submitted by the_third_sourcerer to RedditCrimeCommunity [link] [comments]


2020.03.28 07:42 the_third_sourcerer 18-year-old Olle Högbom disappeared on September 7, 1983. His dad, 91-year-old Ruben, still looks for him.

18-year-old Olle Högbom from Härnösand had just started studying at the Upper Secondary School in Sundsvall when he disappeared without a trace after a class party on September 7, 1983. Despite all the police investigations and theories over the years, the case has never been solved.
The fateful night
On the night of September 7 1983, a Wednesday, Karl Olof Hogbom (better known as Olle) was out at a party with his friends at an apartment located the neighbourhood of Nacksta, west of central Sundsvall, Sweden. At around 22:00, his group of friends decided to leave for a pub, but Olle changed his mind and decided not to go with his friends after all. One of his classmates tried to convince him to come with the others, but failed, and left him by a railroad crossing on Floragatan. She was the last person to see him. Olle waits there for one of his friends, Axsell (Aksel), who had gone elsewhere and was sure to come this way on his way home, so both boys could go together.
After that, nothing: No one knows for sure what happened to Olle. Only his bicycle key and his glasses were ever found, both were located near the Hedbergska school's gym a few days after the disappearance; his bicycle key was found by Olle's own dad, Ruben Högbom.
Looking for Olle
Already on Friday when Olle had not been heard of for two days, Andreas Brännlund and some other of his friends in Härnösand were worried about what could have happened.
They headed to Sundsvall and started walking around asking for Olle. From the beginning they felt that the police were remarkably uninterested in Olle's case.
His family travelled between Stockholm and Luleå, anytime someone said to have seen Olle, but it was never him. They even went to Paris to met with a woman who said to have met him at a bar there, but even then, the trace proved to be false.
For his family and friends, and especially for Olle's father Ruben, the police response would be something that would characterise the rest of the investigation.
Different theories
At first, the police believed that Olle disappeared on his own will.
Nevertheless, when RKP (National Criminal Police, which would later become part of the Police National Operations Department) came up to help with the investigation, Ruben Högbom himself was suspected of killing his son.
Later on, convicted serial killer Thomas Quick (Sture Bergwall) admitted killing Olle, but his father never believed it. Subsequently, the police and prosecutors also discard that theory.
It is also said that he could have fallen victim to a youth gang from Stöde (also located in Sundsvall).
However, the police in Sundsvall have always had another theory, namely that Olle would have been heavily intoxicated the night he disappeared and that he would have fallen into the Selånger river and drowned. A large search effort was launched in the river and among other places, the nearby Bünsowska pond was completely emptied of water, but despite these efforts, nothing ever came out of it.
This theory was always controversial among Olle's friends who claimed he wasn't particularly drunk that night. The main criticism to such theory, is that is too easy to blame the river for any disappearances in Sundsvall.
Could it have been a car accident?
A final theory, which to many is the most likely, puts Olle at the centre of a car accident, after which the perpetrator would have disposed of his body.
This theory is supported by three different tips:
Could the Sundsvall police be involved in Olle's disappearance?
Olle's dad, Ruben, have always pointed his distrust and disapproval on how the investigation was conducted: He was accused himself of being responsible of his son's death and was also asked by then police chief, Rolf Stenberg, to produce evidence of how drunk Olle was the night he went missing. Steinberg also is quoted saying to the family: "Olle will turn up again when he gets hungry", that was specially cruel for his parents.
Olle's relatives suggested that the police scout outside the known routines. They courted every conceivable body of police - and judicial - and were constantly rejected. "It feels like the police didn't want to know what happened to Olle", wrote once Kerstin Högbom, to Andreas Brännlund, one of Olle's friends.
Five years after Olle's disappearance, Ruben Högbom wrote a book called "Have you seen Olle?", there he puts forward the theory that the police are directly involved in Olle's disappearance: The night in question, there were 11 policemen in central Sundsvall, looking for a thieve who was later arrested down a school. According to him, it's possible they could have mistaken Olle as their suspect, mishandled him and killed him in the process; or they could have ran him over while chasing their suspect and then hiding his body to avoid taking responsibility.
The former is supported by the fact that most patrols returned a report from that night, with the exception of one patrol.
The family seeks the truth
Olle Högbom's family continues their search for the truth about what happened to the 18-year-old. Olle's dad, Ruben, now 91 years old, still holds hope of finding what happened to his son. He has a personal blog, where he has written about his son's disappearance between 2010 and 2019:
"I promised Olle, after he had disappeared, that as long as I have some powers and resources, I should seek for him".
Olle's mom Kerstin passed away on March 15, 2008 without ever knowing what happened to her son:
"Her last conscious questions concerned Olle", said Ruben once in an interview.
The preliminary investigation into crimes surrounding Olle Högbom's disappearance prescribed on September 7, 2008, 25 years after his disappearance. The case is now considered purely as a disappearance and no one was actively working on the case, until earlier this month, when new hearings into Olle's case were announced following the release of a "Audio Documentary" (podcast) by Martin Ezpelata.
" I think we will find out what happened to him. I think one day those who know what happened will crack and tell everything", said Ruben, "I cry almost everyday: knowing that Olle is gone is one thing, but not knowing what happened to him, is always present".
About Olle
At the time of his disappearance, Ole was 18 years old, 192cm in height and of slim build. He had dark blond shoulder-length, wavy hair. He wore glasses, a dark suit jacket and dark pants.
Resources (in swedish):
Multimedia resources
Resources in English
submitted by the_third_sourcerer to TrueCrimeDiscussion [link] [comments]


2020.03.27 23:37 the_third_sourcerer What happened to Olle Högbom on September 7, 1983 in Sundsvall, Sweden?

18-year-old Olle Högbom from Härnösand had just started studying at the Upper Secondary School in Sundsvall when he disappeared without a trace after a class party on September 7, 1983. Despite all the police investigations and theories over the years, the case has never been solved.
The fateful night
On the night of September 7 1983, a Wednesday, Karl Olof Högbom (better known as Olle) was out at a party with his friends at an apartment located in the neighbourhood of Nacksta, west of central Sundsvall, Sweden. At around 22:00, his group of friends decided to leave for a pub, but Olle changed his mind and decided not to go with his friends after all. One of his classmates tried to convince him to come with the others, but failed, and left him by a railroad crossing on Floragatan. She was the last person to see him. Olle waits there for one of his friends, Hans Aksel, who had gone elsewhere and was sure to come this way on his way home, so both boys could go together.
After that, nothing: No one knows for sure what happened to Olle. Only his bicycle key and his glasses were ever found, both were located near the Hedbergska school's gym a few days after the disappearance; his bicycle key was found by Olle's own dad, Ruben Högbom.
Looking for Olle
Already on Friday when Olle had not been heard of for two days, Andreas Brännlund and some other of his friends in Härnösand were worried about what could have happened.
They headed to Sundsvall and started walking around asking for Olle. From the beginning they felt that the police were remarkably uninterested in Olle's case.
His family travelled between Stockholm and Luleå, anytime someone said to have seen Olle, but it was never him. They even went to Paris to met with a woman who said to have met him at a bar there, but even then, the trace proved to be false.
For his family and friends, and especially for Olle's father Ruben, the police response would be something that would characterise the rest of the investigation.
Different theories
At first, the police believed that Olle disappeared on his own will.
Nevertheless, when RKP (National Criminal Police, which would later become part of the Police National Operations Department) came up to help with the investigation, Ruben Högbom himself was suspected of killing his son.
Later on, self-proclaimed serial killer Thomas Quick (Sture Bergwall) admitted killing Olle, but his father never believed it. Subsequently, the police and prosecutors also discarded that theory.
It is also said that he could have fallen victim to a youth gang from Stöde (also located in Sundsvall).
However, the police in Sundsvall have always had another theory, namely that Olle would have been heavily intoxicated the night he disappeared and that he would have fallen into the Selånger river and drowned. A large search effort was launched in the river and among other places, the nearby Bünsowska pond was completely emptied of water, but despite these efforts, nothing ever came out of it.
This theory was always controversial among Olle's friends who claimed he wasn't particularly drunk that night. The main criticism to such theory, is that is too easy to blame the river for any disappearances in Sundsvall.
Could it have been a car accident?
A final theory, which to many is the most likely, puts Olle at the centre of a car accident, after which the perpetrator would have disposed of his body.
This theory is supported by three different tips:
Could the Sundsvall police be involved in Olle's disappearance?
Olle's dad, Ruben, have always pointed his distrust and disapproval on how the investigation was conducted: He was accused himself of being responsible of his son's death and was also asked by then police chief, Rolf Stenberg, to produce evidence of how drunk Olle was the night he went missing. Steinberg also is quoted saying to the family: "Olle will turn up again when he gets hungry", that was specially cruel for his parents.
Olle's relatives suggested that the police scout outside the known routines. They courted every conceivable body of police - and judicial - and were constantly rejected. "It feels like the police didn't want to know what happened to Olle", wrote once Kerstin Högbom, to Andreas Brännlund, one of Olle's friends.
Five years after Olle's disappearance, Ruben Högbom wrote a book called "Have you seen Olle?", there he puts forward the theory that the police are directly involved in Olle's disappearance: The night in question, there were 11 policemen in central Sundsvall, looking for a thieve who was later arrested down a school. According to him, it's possible they could have mistaken Olle as their suspect, mishandled him and killed him in the process; or they could have ran him over while chasing their suspect and then hiding his body to avoid taking responsibility.
The former is supported by the fact that most patrols returned a report from that night, with the exception of one patrol.
The family seeks the truth
Olle Högbom's family continues their search for the truth about what happened to the 18-year-old. Olle's dad, Ruben, now 91 years old, still holds hope of finding what happened to his son. He has a personal blog, where he has written about his son's disappearance between 2010 and 2019:
"I promised Olle, after he had disappeared, that as long as I have strength and resources, I should seek for him".
Olle's mom Kerstin passed away on March 15, 2008 without ever knowing what happened to her son:
"Her last conscious questions concerned Olle", said Ruben once in an interview.
The preliminary investigation into crimes surrounding Olle Högbom's disappearance prescribed on September 7, 2008, 25 years after his disappearance. The case is now considered purely as a disappearance and no one was actively working on the case, until earlier this month, when new hearings into Olle's case were announced following the release of a "Audio Documentary" (podcast) by Martin Ezpelato.
" I think we will find out what happened to him. I think one day those who know what happened will crack and tell everything", said Ruben, "I cry almost everyday: knowing that Olle is gone is one thing, but not knowing what happened to him, is always present".
About Olle
At the time of his disappearance, Ole was 18 years old, 192cm in height and of slim build. He had dark blond shoulder-length, wavy hair. He wore glasses, a dark suit jacket and dark pants.
Resources (in swedish):
Multimedia resources
Resources in English
submitted by the_third_sourcerer to UnresolvedMysteries [link] [comments]


2019.05.29 21:57 Runner55 Dansken härjar

Jag går direkt på sak - kan man spåra avsändare av SMS på något vis? Anledningen till att jag undrar är att frugan har fått ett SMS som leder till en sida som ska föreställa Postnord, sen landar man efter ett tag på en sida som ska ha betalt för att leverera ett påstått paket. Den sidan är registrerad av ett företag som ägs av en kille i Danmark (som ej är särskilt populär bland de få som skrivit om honom på nätet).
Anledningen till att jag frågar om SMS-delen är att han inte nödvändigtvis har med saken att göra. Sett till 2017 års bokslut, så har han dock incitament till att ta till vilket medel han vill för att få in pengar. Alla uppgifter jag hittat ligger öppet på nätet och krävde inte många minuters googlande.
Jag vill ej lägga in länken som text här, men av någon anledning kan jag inte ladda upp skärmdumpen till imgur heller och då fick jag slut på bry. Men för den som vill så kan jag PMa länken, så får ni själva dra era slutsatser. Bättre det än att jag riskerar att hänga ut någon.
submitted by Runner55 to sweden [link] [comments]


2017.04.23 19:47 Torsten1999 En dag i Henrik Arnstads liv av Jens Ganman

EN DAG I HENRIKS LIV
06.00 Vaknar i trädkojan, hänger på mig pilbågen och kogret, klättrar ner för repstegen och släpper ut ett ekande jubelskri över nejden; ”SIC SEMPER TYRANNIS!”.
En flock fåglar lyfter och flyger bort. ……………………………..
06.01 Siktar flera potentiella fascister nere vid von Döbelns minnessten. Beskjuter dem med enastående träffsäkerhet, men upptäcker att det är några säckar med löv som en av parkarbetarna lämnat kvar... ……………………………..
06.10 Sänder ut dagens första tweet och njuter av hur alla rasister i Sverige stelnar till när de nås av den: "FRÅN RYMDEN SYNS INGA GRÄNSER”.

JUSTBLEWYOURMIND, #THINKINGOUTSIDETHEBOX

……………………………..
06.11 Dagens andra tweet: "TÄNKVÄRD DN-LEDARE AV WOLODARSKI”:
”Sverigedemokraterna ett anagram för "overtaking me readers” + ”regime overtakers and” +”overtaker’s mind agree”…
(Avslöjade. Igen.)
…………………………….
07.00 Sadlar på Rocinante och rider in i staden med lansen stadigt fastklämd under armen och kastrull på huvudet; rider fram majestätiskt på motorvägen medan jag lyssnar på ekonyheterna i telefonen.
Nyhetsuppläsaren låter upprörd:
”En galning färdas just nu mot körriktningen strax söder om Karlbergstunneln!!! Allmänheten varnas!”
”En...?” tänker jag triumferande. ”Jag ser flera hundra…” ……………………………..
08.00 Möte på Rosenbad med Stefan.
Stefan lyssnar hänfört när jag ritar upp fiendens senaste landvinningar på den upphängda Sverigekartan och markerar deras befästningar med svarta svastikor.
”Goa professorn…”, krusar han underdånigt, ”...aldrig hade ja välan kunnat ana att dä fanns SÅ möcke fascister där ute!”
Han snor sina grova arbetarhänder runt varandra och betraktar mig med orolig, skelande blick.
”Har du sett World War Z?” säger jag bistert och kikar ut genom den nerdragna persiennen.
”Näe!” säger Stefan och ser med ens mycket rädd ut.
……………………………..
09.00 Talar på Södertörns folkhögskola inför fullsatt aula:
”Allas lika värde är det enda rättesnöre ni behöver ha!” dånar jag med min sensuella men samtidigt maskulina och respektingivande Stentorsröst.
”ALLA är lika mycket värda – UTOM Sverigedemokratrena och deras väljare! Dessa två miljoner människor måste fördrivas ur Edens Lustgård! Dessa kan ni utan samvetskval halshugga och lemlästa! Deras vänner kan ni förfölja och förnedra! Deras barn kan ni kasta till vargarna! Deras huvuden kan ni använda som fotbollar och sparka nerför Kåkbrinken hela vägen ner till Centralbron! Sverigedemokratrena är ett hot långt större än Islamiska Staten och Ebola tillsammans! RING UT DET ONDA! RING IN DEN TUSENÅRA FÖRFÖLJELSENS TIDEVARV!!!”
Succé. ……………………………..
09.30 Kollar blocket. Kille i Kramfors säljer klassisk Batmobil-replika för 150 000 pix. Funderar på att slå till. Behövs bara några smärre modifieringar och sen… na-na-na-na-na-na-na-na… na-na-na-na-na-na-na-na... Aaaarnstad!
…………………………….
10.00 Brunch. Nedlägger kronhjort i Vitbergsparken (1 skott), flår djuret på sten bakom Sofia kyrka och grillar det över öppen eld.
……………………………..
10.10 Gör 250 sit-ups. Skuggboxas.
……………………………..
10.15 Tweetar ut påminnelse om Förintelsen och Hitler.
…………………………….
10.16 Tweetar ut hyllning till Hamas frihetskamp.

NEVERFORGET, #REMEMBERYASSERARAFAT

……………………………..
11.00 Blir intervjuad av Tro & Politik. De frågar hur jag kan vara så stark och modig och jag parafraserar Bamse:
”Den som är stark måste också vara paranoid.”
……………………………..
11.30 Crawlar 25 eleganta längder i stora bassängen på Eriksdalsbadet; ett magnifikt exemplar i vatten som på torra land. Kvinnor (såväl som män) stirrar imponerat/avundsjukt. Torkar mig omsorgsfullt framför några äldre damer som rodnar och tittar bort.
……………………………..
11.55 Praktikant () från Ekot ringer och frågar om jag anser att rasism är en ”svensk uppfinning”.
Svarar att det är det givetvis.
”Hur ser du då på rasismen mellan exempelvis kurder och turkar i förorten? Eller att 'Mein Kampf' fortfarande säljer bra i Mellanöstern?"
Lägger på.
Idiot.
……………………………..
12.00 Ironisk lunch på Sturehof med Ulf, Antjé, Malena, Mattias, Mark & Jonas, Schyffert, Oisin, Big Daddy Virtanen och Kjelle.
Schyffert har låtit trycka upp superironiska t-shirtar med texten ”JUDEN RAUS!”.
Vi skrattar gott åt hur detta kommer att ställa till det i huvudet på alla rassar och SvD-anställda.
Psyche!

JOINTHERESISTANCE, #GOODGUYSINC, #ISRAELSTOLETHEHOLYLAND

……………………………..
13.00 Talar i plenisalen, inbjuden av socialdemokratiska riksdagsgruppen.
SD hukar förskräckt när jag låter min isblå bannstråleblick svepa över bänkraderna (ni som sett ”Mars Attacks!” vet vad jag menar); lukten av bränt rasistkött fyller näsborrarna. Tänker på hur det påstås att Hitler ejakulerade i byxorna under såna här tal.
Kommer.
……………………………..
14.30 Föreläsning inför SSU på Bommersvik.
Talar salvelsefullt om Förintelsen. Berättar om koncentrationslägren. Många gråter öppet när jag berättar att det finns satiriker som skämtar om detta. Ungdomarna skakar på huvudet i äckel och avsmak.
”Satir borde förbjudas!” ropar en man som ser precis ut som Anders Lindberg, fast med solglasögon och lösskägg. ”Läs Lindberg i Aftonbladet! Han är bra! Briljant!"
Jag nickar allvarligt och visar noggrant hur man gjorde ”heil-”tecknet i Hitler-Tyskland. Jag lär studenterna att aldrig ALDRIG heila. Under några omständigheter.
Får bara göras av dem som är utbildade. Står kvar i den posen länge, länge för att låta allt sjunka in… dödstyst i föreläsningssalen… STARKT!!!!
…………………………….
15.30 Åker ut till Skarpnäck och bunkern för att fylla på förråd.
Lyssnar på "Bad Moon Rising” hela vägen dit. Har stigande känsla av att jag kommer att spela en viktig roll i den kommande showdownen mellan gott och ont.
Lite som Frodo.
Eller Luke Skylwalker.
……………………………..
15.31 Tweetar ut en påminnelse om Ölkällarkuppen, Kristallnacht och Institut für Sexualwissenschaft. Folk måste få veta!!!
………………………………
15.32 Hyllaretweetar Malenas grej om att inga palestinska flyktingbarn ska kränkas med påtvingade historiekunskaper i skolan.

RESPECTCULTURALDIFFERENCIES, #USA=GREATSATAN, #FALSEFLAG

………………………………
15.33 Staplar konserver med vita bönor där ute i bunkern + checkar luftfilter och smörjer knän och armbågar på min RealDoll ”Paula”.
Hon ler okynnigt.
(...måste komma ihåg att disciplinera henne innan jag rider in till stan igen).
Sorterar några gamla årgångar av Der Stürmer, bläddrar fascinerat i dem… tänker att det är bra att nån som jag äger dem istället för nån som skulle kunna ryckas med av de fantastiska teckningarna och den eleganta layouten… Philipp Rupprecht var verkligen skicklig med pennan… ond!!… men skicklig… och Streichmans ledare ÄR stringenta… vansinniga!!… men stringenta…
……………………………..
15.34 Näbbgädda från Studio 1 ringer och frågar varför jag inte fördömetweetar om socialdemokraternas och miljöpartiets drakoniska, nya asylpolitik. Lägger på.
Idiot.
……………………………..
15.35 Dan Eliasson ringer och frågar om jag kan invigningstala vid nästa veckas manifestation för "Rätt Tänk" på Sergels Torg.
Det blir öppen eld, grillning och så kan folk passa på att göra sig av med böcker och tidningar som spelat ut sin roll.
Strömstedt spelar akustiskt.

BÜCHERVERBRENNUNG, #KOD˚451

……………………………..
15.45 Bråk med Sakine Madon, Mona Walter, Zeliha Dagli och Alice Teodorescu på twitter; jag kallar dem för vad de är: vita, priviligierade CIS-kvinnor som fått allt om bakfoten; det påstådda ”kvinnoförtrycket” i förorten luktar Timbro-nazism lång väg.

CALLINGASPADEASPADE, #ONKELTOM, #LOVETHECOMMUNISTMANIFESTO

……………………………..
15.46 Oisin, Poohl och Lindberg sluter upp på min sida; lägger ut bilder på sig själva i hijab; jag känner hur tårar av rörelse bränner bakom ögonlocken.

NEVERFORGETROSAPARKS!!!!!!!!!!!!!!!!, #FREENELSONMANDELA!!!!!!!!!!!!!!!!,#BYTHEPOWEROFGRABTHAR’SHAMMER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

…………………………….
16.00 Scannar E-Bay.
Lägger bud på sex gamla SS-hjälmar, ett originaltryck av ”Die Führer und Die Jugend + två stora flaggor + en låda MP44 Sturmgewehr.
(såna klenoder får inte falla i orätta händer - bättre att nån som verkligen kan hantera ondskan äger dem!)
……………………………..
17.00 Umgås med min adept Muhammed i ”My Black Friend”-projektet.
Pilbågsskytte på Gärdet + kulglass.
Råder honom att byta namn - ”Muhammed” är ett typisk, trött stereotyp som används när rassar och mindre begåvade satiriker behöver en rasifierad kropp att göra narr av.
Föreslår nåt mer neutralt som Hank… Henk… Henry… nånting ditåt...
Nåt som är både maskulint och ödmjukt på en och samma gång.

MYBLACKFRIEND, #BLACKMASCOTS, #HEARTOFDARKNESS, #COLONELKURTZKEEPINGWATCH

…………………………….
18.00 Middag med Anders Danielsson.
Jag och Anders är rörande överens om att SD är det värsta som nånsin hänt; den får kommunismens illdåd i Sovjet, Kina, Kuba, Kongo, Albanian, Afghanistan, Vietnam, Laos, Kambodja, Nordkorea, Angola, Jugoslavien och Pajala att förblekna.
”Vad vi behöver i det här landet”, säger Danielsson och lutar sig fram med en tandpetare nonchalant instucken i mungipan, ”är en specialpolis som lyder direkt under mig… jag ska prata med Dan och fixa så att du får ett eget specialkommando – The Red Longbows… vad säger du om det?"
Kommer.
…………………………….
19.00 Föreläser om Förintelsen hos Tro & Solidaritet.
Jubelstämning.
Folk hyllar mig förbehållslöst; står upp i bänkarna och skriker:
"ROPEN SKALLA - GODHET ÅT ALLA!"
Bjerled delar ut tapperhetsmedalj efteråt och jag känner hur jag sväller av stolthet. Sväller och sväller tills jag närmar mig moralisk klimax...
Det är en ny tid nu.
Det känns i luften.
Eller som Björn Wiman skrev i DN i höstas när 400 000 miljöpartistiska väljare solidariskt öppnade sina hem för en flykting var och flykting-”krisen” därmed löstes i ett nafs:
”Jag skönjer konturerna av en ny folkrörelse.”
Indeed, Björn, indeed...
……………………………..
20.00 Föreläser för Expos personal.
Berättar om Förintelsen. De nickar - som jag upplever det - artigt, men sneglar hela tiden på sina klockor. Mona Sahlin den enda som visar verkligt intresse.
Hon kommer fram efteråt och slår armarna om mig; gråter öppet:
”Du är så modig, Henrik!”

BRAVEHEART, #SIMPLYTHEBEST

…………………………….
21.00 Hinner ÄNTLIGEN se nya Star Wars-filmen!
Får gåshud under scenen med Rymdimperiet där alla soldaterna heilar inför Kylo Ren.
I övrigt alla rätt: stark, kvinnlig huvudperson, svart sidekick, heterosexuella CIS-mannen dör… (saknade bara en tydlig transgenderkaraktär… eller är det Chewie? All this time!!?)
(...kan f.ö se mig själv i rollen som Poe Dameron…)
(...bara en tidsfråga innan Hollywood upptäcker mina rugged good looks och inser jag att jag är en natural... precis som Vinnie Jones…)

THELIFEANDTIMESOFHENRIKARNSTAD

………………………………
22.00 Patrullerar Plattan med min nya long bow.
Rasisterna flyr i panik när de ser mig. Poliserna hälsar respektfullt. Jag nickar avmätt – vet att de är rassar allihopa. En av dem har sminkat sig (faktiskt väldigt skickligt) i blackface. Ser helt äkta ut.
(mental note: kan vara Makode Linde och en av hans ”installationer - tweetar ut varning till andra goda anti-rasister” #SKÄRINTEITÅRTAN, #MAGICNEGROE)
……………………………….
23.00 Twitterbråk med Makode Linde som hävdar att han aldrig patrullerat Plattan i blackface och polisuniform, kallar mig ”sinnessjuk tomte”. Jag svarar att han borde fundera på varför han går SD:s ärenden. Mer förolämpningar: ”groteska idiot”, ”foliehatt”, ”negativ IQ”… m.m, m.m.
Jag ler enigmatiskt på min sida twittret, vänder andra kinden till.

HENRIKISTHENIGGEROFTHEWORLD, #IHAVEADREAM, #DOTHERIGHTTHING

………………………………..
23.59 Tillbaka i trädkojan. Buktar och gör regelbundna avhopp på vägen dit för att förvilla ev. förföljare.
Bäddar mysigt med sovsäck och några värmeljus. Läser klart ”Biggles och den Mystiska Ön" i skenet från ljusen. Bra dag! Fått mycket gjort. Strax under 200 tweets men klart godkänt. Rassarna tvingas tillbaka. Centimeter för centimeter.
Twittrar ut: "HENRIK DUFVA, SLÄPPER INGEN JÄVEL ÖVER BRON!!!!”.
………………………………..
00.01 Arpi replikerar och frågar om jag menar ”Öresundsbron”. Viktigpetter.
Nazist.
………………………………..
00.02 Raderar min sista tweet (även solen har sina fläckar). Somnar.
Drömmer att jag är Aragorn och att orcherna/SD kommer. Driver dem tillbaka med ett regn av pilar… kommer mjukt… kramar pilbågen...
submitted by Torsten1999 to sweden [link] [comments]


2017.01.20 17:55 Yellowfenix Telia och varför vi med 10 år som telia kunder nu bytar till annan operatör

Hejsan sweddit!
Efter ca 10 år som kund till Telia bytar nu jag och min familj till en annan teleoperatör efter Telias katastrof hantering med våra tekniska problem.
Beskrivning av problem En dag helt plötsligt slutade internet och telefoni att funka hos morföräldrarna fast än att fiber installation och abonnemanget är betalade. När man försöker surfa kommer man bara fram till breddbandswebben (en beställningssida för bredbands abonnemang).
OBS! om någon på telia skulle läsa detta så har det inget att göra med bemötandet (vilket var exemplariskt) utan det har att göra med era klavertramp! Dag 1 1/14 Ringer telia efter sex timmar utan internet. Efter ca 50 min kö kommer jag fram. Efter att ha snackat med deras tekniska support gör dem samma slutsats som jag gör dvs att vi internet har något internet och att det inte har något att göra med eventuell felkoppling på vår sida.
Telefonsupporten går då och snackar med "analysavdelningen". För analysavdelningen ser det ut som inget har hänt fast än att vi inte har internet. Vi gör då en felanmälan som bla innebär att dem ska skicka ut en tekniker. När det är färdigt lägger vi på.
Dag 2 1/16 Får ett sms om att ärendet är avslutat trots att de inte har internet än. Ringer supporten, dem springer runt i ca 10 min innan man konstaterar att analys avdelningen har avslutat felanmälan och öppnat en ny. Telefonsupporten kan inte begripa varför man gjort så men konstaterar att inom den nya rapporten vet vad felet är och att en tekniker kommer att återgärda det inom 3 dagar. Jag frågar då naturligtvis vad felet är. Felet enligt telefonsupporten är att någon tekniker har satt oss i fel switchport.
Jag frågar honom då om det inte bara är att flyta oss till rätt switchport och om inte vilken idiot som helst hade kunnat göra det. Varpå supporten svarar att det är upp till den tekniska avdelningen. Jag lägger då på efter ett löfte om att det ska vara fixat inom tredagar, senast 1/19 lunchtid.
Dag 3 1/19 Kl 16.00 Internet funkar fortfarande inte så jag ringer supporten. Det tar som vanligt typ 10 min innan dem får tag i rätt rapport och innan denna nya kille är i fas vad problemet är. När han väl förstår ringer han teknikerna/analys som har stängt (kl är då drygt 10 över fem). Då konstaterar han att han inte kan göra något för än nästa dag men han lovar att det ska vara fixat.
Dag 4 1/20 Internet funkar!
Trots att problemet är bara att någon har satt oss i fel switchport detta har tagit telia 3 dagar att konstatera sedan 4 att återgärda. Som att detta inte vore nog har deras system under denna tid inte märkt av något fel pga att vi har blivit satta på fel adress...
Vi orkar nu inte med telia och vill nu byta. Så sweddit vilken Telia operatör rekommenderar ni? En polare till mig rekommenderar Bahnhof är dom bra?
submitted by Yellowfenix to sweden [link] [comments]


2016.02.21 01:09 iCantWaitForBeta Min kompis är eventuellt ihop med en tjej som inte kan hålla sina fingrar i styr.

När ni läser så lär ni förstå varför det är på ett throwaway account. Vill inte att någon inblandad i det här på någotsätt skall kunna knyta mig till denna historia! Iaf inte innan jag vet mer och verkligen kan ta rätt sida i den här jävla soppan.
Jag sitter i en jävla märklig situation.
En av mina bästa vänner har en flickvän som verkar gilla att prassla, kommer kalla henne slynan i denna text för att det skall gå att hänga med. Det har redan vid ett tillfället kommit fram att slynan vänstrat (ej legat, tror vi) med av våra bättre gemensamma vänner, detta har hon blivit konfronterad med och polaren valde att ta tillbaka henne, något jag inte stöttade men det är egentligen irrelevant.
Slynan i fråga har ett ganska jobbigt förflutet med våldtäkter och en frånvarande pappa och många vänner spekulerar i att detta är anledningen till hennes beroende av uppmärksamhet ifrån män, inte bara sin kille.
Jag har själv arbetat på samma arbetsplats som slynan och då har hon försökt sätta sig i mitt knä på en jobbfest, något jag avbröt direkt! Jag är dock inte helt hundra på varför detta skedde, det fanns en annan tjej på jobbet Mrs M, som tydligen hade fattat tycke för mig, kan Mrs M sagt något till slynan och slynan sedan försökt framkalla en reaktion i Mrs M genom detta beteende, jag upplevde att Mrs M glödde till lite extra efter detta. Inte nog med det har slynan visat nakenbilder på sig själv till mig trots att jag tydligt markerade att jag inte ville det, hon tryckte ändå upp telefonen med bilen i ansiktet på mig. På en fest har slynan och en annan tjej varit på mig om att pussa mig på kinden, jag sa även då nej dels för att jag inte vill att min polares tjej skall pussa på mig dels för att jag har flickvän. Till detta fick jag svaret, en puss är harmlös jag tror inte någon bryr sig? Varpå jag sade: Det skiter jag i, det är helt jävla onödigt! Sedan så fortsatte dessa 2 tjejer trakassera mig om den jävla pussen i 2 timmar. Tesen om uppmärksamhet av andra män tycks stämma.
Nu har en annan vän (Mr X) arbetat med slynan i något år eller två och då har det dykt upp mer intressant information. Men jag måste dela in denna info i 2 perioder, före incidenten och efter incidenten.
Före incidenten har jag fått höra att hon ofta lunchar och umgås med chefen på fritiden, de spelar fina med knuff tydligen, detta har jag fått vidimerat ifrån slynan att hon just spelar fia med knuff med chefen. Sedan skall han dessutom antingen ha betalat en bil åt henne eller givit henne ett lån på en bil runt 70 lök. Inte nog med detta så verkar det som att hon är lagerchef på företaget, i alla fall av hennes facebook sida att dömma, alltså svårt att avgöra om det stämmer eller inte, men om det stämmer är det märkligt i och med att arbetsmoral och engagemang inte är två ledord i denna människas liv.
Nu till incidenten! Mr X var jävligt driven på arbetet och arbetade ofta över för att få iväg ordrar det annars inte hade fixat. Till slut ledsnade han på slynans lathet, efter att de vägrade stanna kvar och hjälpa honom få iväg ordrar en fredag eftermiddag. Mr X konfronterade chefechefen med detta. Det slutade inte väl för honom, kort sagt han fick sparken! Jag måste bara nämna att detta är versionen jag fått av honom och inte någon annan! Han har kommit till jobbet påverkad med påstår tjejen i fråga. I alla fall det är tydligt att dom inte tycker om varandra i och med denna incident. Mr X inte bara ogillar utan rent av visar ett brinnande jävla hat emot slynan i och med att han beskyller henne för att ha blivit av med jobbet, jag vet dock inte om det är pga henne eller påverkan på jobbet, jag vet fan inte vilken version som stämmer ärligt talat. Mr X har efter incidenten också delgivit att hon skall ha varit på resor med chefen, nu senast skulle hon sagt till killen (min kompis) att hon reste med sina polare och till sina polare att hon reste med killen. Hon skall också ha sagt på jobbet att hon provat att ligga med 5 st ex bara för att se hur det är. Jag kan omöjligt veta om detta är sanningsenligt eller om det bara är historier spunna ur hat.
Detta är det jag vet i denna förbannade saga och jag har drabbats av extrema samvetskval över det här. Jag älskar den här kompisen som en bror och vill fan inte för något i världen att han skall leva med en sådan här jävla häxa till människa! Men samtidigt så har jag inga som helst konkreta bevis för någonting, utan bara en massa saker som pekar för att det kan stämma, det liknar en jävla konspirationsteori i princip, en som man tror relativt starkt på.
Som jag ser det så måste min vän få reda på det här om det stämmer men om jag berättar något och det visar sig att allt bara var lögner spunnet i hat så kommer jag förmodligen tappa en broder. Vilket är 100% oacceptabelt.
Vad hade ni gjort? Varför? Vad kan jag göra för att få mer info?
Skriv fan inte bara "säg det till honom" det hjälper inte mig ett jälva skit faktiskt. Kommer inte ens svara på sådan skit.
EDIT: Försökte editera för att göra det mer lättläsligt, blir bara värre. Sorry
submitted by iCantWaitForBeta to swedishproblems [link] [comments]


2015.12.02 20:10 Il_Contario En ung människas familjeproblem (Lång text)

Hej Reddit,
I brist på att våga tala ut på andra ställen (kompisar etc) så väljer jag detta forum;
Jag är en 24-åring som har haft en rätt speciell uppväxt. Har växt upp tillsammans med min storebror i ett villakvarter i södra Sverige och har väl för det mesta levt ett bra liv rent ekonomiskt.
Var som liten väldigt glad och bjöd alltid på mig själv för att få andra att skratta. Är väl åt det hållet idag också men har inte vågat berätta om min uppväxt helt och hållet för någon annan, vilket gör att jag vill få utlopp för alla känslor någonstans.
När jag var cirka 11 år gammal och min storebror var 13 år, bytte vi båda till en annan skola där han hade det tufft. Han hade tidigare varit bland de "populära" barnen och levt ett bra liv men här vart han utstött, bland annat av killar som han tidigare hade gått i samma klass med.
Detta måste ha tagit hårt på honom och han är egentligen en väldigt flitig kille men började här att försöka gå så lite i skolan som möjligt (förståeligt) och började skippa vissa kurser. Det kan ha varit här han började utveckla sin sjukdom. Han som alltid hade varit så aktiv satt allt mer vid datorn och slutade på flera olika sporter han hade hållt på med och varit duktig i.
Det var ofta problem hemma nu för tiden, min storebror kunde få vansinnesutbrott för att han inte fick som han vill, det hjälpte inte att min mamma ville att han skulle ha det precis som han ville och att pappa gav efter och själv kunde få sjuka vansinnesutbrott. Jag själv kunde inte göra så mycket, utan satt ofta på mitt rum och försökte tänka på annat.
Efter den här tiden valde min storebror att åka på ett utbytesår i USA där det också snabbt blev problem, han sa att hans värdfamilj (mamman i värdfamiljen i synnerhet som även var lärare för hans klass) inte gillade honom och han åkte hem i förtid.
Vid den här tiden satt han vid datorn dygnet runt och det var allt han ville göra. Att gå ut var inget alternativ. Om vi var hos släktingar vid julen exempelvis så ville han bara hem igen och kunde lägga sig i soffan/en säng och inte orka göra något.
Vid den här tiden var det rätt klart att något inte stod rätt till. Ungefär här eller lite tidigare började mina föräldrar bråka allt oftare. Det var helt sjuka gräl (inget fysiskt) där min far bara stod och vrålade som en galning och det kunde vara smågrejer som att några lampor hade stått på hemma eller att han inte kunde hitta sina tröjor och allt var mammas fel.
Mamma viftade alltid bort allting och är en otroligt positiv människa, till skillnad från min far, som är extremt negativ. Han försöker hitta fel och när han väl hittar ett fel är det någon annan som har orsakat det.
Iallafall, nu gick min bror i gymnasiet och han hade vid det här tillfället endast en riktig kompis som jag ibland träffade vid sällsynta tillfällen, men de var kompisar och är det än idag. Även den kompisen var utstött i samma högstadie.
Här började min brors utbrott bli allt värre och han hoppade av gymnasiet i andra ring för att han inte orkade med det längre. Som person var han extremt trött, han såg inte någon i ögonen och det enda intresset han hade var här datorer. Han började bli extremt pedantisk och började stänga dörrar med armbågarna och hade sina rutiner för vissa saker som absolut var tvunget att göras.
Det var ungefär då som mina föräldrar (ÄNTLIGEN) tog honom till en riktig psykolog då de förstod att något inte stod rätt till.
Först fick han vänta i kö för att sedan börja gå på möten och dylikt, men medicinen han fick hjälpte inte och jag fick inte reda på någonting från mina föräldrar. Ingenting hjälpte och även fast han hade börjat gå på folkhögskola och läsa upp de kurser han inte hade läst klart i gymnasiet så blev allt mycket värre.
Även i folkhögskolan blev det inte så oväntat problem, min storebror hade fortfarande inte fått bot på sin psykiska sjukdom och "kastades" in i folkhögskolan. Hans utbrott var nu bland de mest extrema man kan tänka sig och han var så ledsen att han inte kunde gråta mer, han slog hål i väggen, vrålade allt vad han kunde och sade FLERA gånger om att han skulle begå självmord. Jag gömde våra köksknivar och var vid flera tillfällen beredd att ringa 112 ifall något skulle hända. Detta var precis samtidigt som han sade att han började bli förföljd i skolan av skinheads. (vår familj är 25% judisk). Jag fick aldrig reda på om det låg den minsta sanning i det men min bror var vid det här tillfället helt ur gängorna. Han sade att han såg dem överallt, att de var på vår gata och så vidare. Jag såg dem aldrig. Det kunde också vara att när vi väl var ute och åkte med bilen så var det någon bil bakom oss som var några som "följde efter oss" enligt min bror, vilket det inte var. Här hade han utvecklat en schizofreniskt sjukdom men jag vet inte hur mycket det låg i det hela.
Han blev tvångsintagen på ett psyk och efter en vecka fick han en ny medicin vilket gjorde att han var inom kontroll och inte behövde vara på psyket. Sedan dess har han testat från och till med flera olika mediciner och sedan något år tillbaka har han en och samma medicin.
Medicinen hjälpte något oerhört, alla schizofreniska antydningar försvann (även fast han fortfarande sa att han inte hade hittat på tidigare så dök inga nya syner upp) och han har inte fått ett enda utbrott sedan dess. Han är gamle vanliga snälle storebror som dessutom deltar i diskussioner (även fast han oftast försöker vara neutral) och tar egna intiativ (även fast de är små).
Det enda bieffekten medicinen har är att han blir väldigt trött. Han orkar inte riktigt göra vissa saker och när man väl har testat "uppiggande" mediciner så har de gamla symtomen kommit tillbaka. Han kan inte riktigt jobba eller plugga för att tröttheten tar över.
Utöver det mår han idag bra, han börjar få intressen för flera olika saker och pratar allt mer med sin vän och kan till exempel åka på utflykter till svenska städer. Det låter som ingenting men det är otroliga steg. Ingen kan glädjas mer än mig (och min mamma). Vi pratar via telefon ungefär en gång i veckan och konversationerna kan vara rätt roliga.
Nu tillbaka till mina föräldrar, de har under hela den här 12-årsperioden bara stegvis blivit allt värre. Min mamma fick ta så otroligt mycket skit som hon bara viftade bort och jag var nästan alltid på min mammas sida för att försvara henne vilket gjorde att jag började bråka med min far. Ungefär här blev mamma arbetslös och spenderade nästan all sin lediga tid tillsammans med min bror för att prata om allt möjligt. Den bästa terapeuten, jag vet inte hur mycket de har pratat om men det har varit otroligt värdefullt tror jag. Min mamma blev min brors bästa vän.
Min far började nu också isolera sig när han inte bråkade med min far och det gick rätt snabbt att klura ut att han var otrogen (jag ville inte tro det innerst inne). Han var extremt instabil vid det här tillfället och jag vill inte ens repertera bråken jag, min mamma och han hade. Min mamma ville inte tro på det men när vi till slut ertappade han med min mammas väldigt gamla telefon fylld med SMS så var det klart att en skilsmässa stod inför dörren.
Jag själv fick panik, vad skulle nu hända med min bror om de var skilda? Jag hatade (det är ett starkt ord men det gjorde jag) verkligen min far här, han spenderade ingen tid med min psykiskt sjuke bror och den som gjorde det fick ta en massa jävla obefogad skit. (Tex hotade min far att köra av vägen när de började bråka under en lång bilresa), finns en massa liknande sjuka grejer.
När skilsmässan var klar flyttade min mamma och min bror in till en släktings lägenhet i närområdet och jag själv in i ett studentrum.
Vår far fick ha villan för sig själv, så som han hade isolerat sig tidigare.
Jag själv vart också relativt introvert, jag hade alltid mina kompisar och var populär i klassen men jag vet att jag hade potential att vara mycket mer utåtriktad under studietiden, istället valde jag datorn samt att stänga mig inne i min fantasivärld borta från familjen, men aldrig utan vänner.
Jag försökte leva ett normalt liv under den här tiden, vad annars kunde jag göra? Jag förstod inte min brors problem och litade blint på att mina föräldrar skulle lösa det.
Med mina föräldrars bråk valde jag tidigt sida (vilket jag står för än idag) vilket gör att jag har en väldigt stel relation till min far.
Det sjuka är att jag idag har tvingats flytta in hos min far för att jag inte längre studerar och inte kunde bo kvar i studentrummet. Jag letar nytt men bor här så länge.
Han hade hittat ny tjej efter bara några månader (Oj, kan det ha varit en av de han var otrogna med?) och jag försöker hålla ställningen men hans pessimistiska attityd i samband med att han är så ojämn. Å en stunden försöker han fjäska för att plötsligt nästan få utbrott för att han inte hittar sina saker, att jag skulle ha gömt dem.
Jag är i övrigt självständig men det känns jävligt fel att bo hos min far som har varit så hemsk mot min mor men min mor tycker att jag inte borde göra det så som han har betett sig mot mig och min bror ( att han isolerade sig själv och inte hjälpte oss eller var intresserade av våra liv på slutet), men jag tycker att det är ok mot mig men det som inte är ok är så som han har betett sig mot min mamma och min bror.
Så jag håller mig stel, trevlig men stel, likgiltig, i relationen och det är ganska påfrestande.
Egentligen har jag väl ingen fråga eller så, ville bara dela med mig av mitt liv. Känns inte som en så normal uppväxt och det känns bra att kunna skriva av sig någonstans.
Jag har inte riktigt haft tid för mitt egna liv på riktigt känns det som, det känns som att det har kommit lite i skymundan av min familjs problem. Jag har inte kunnat må bra om inte de mår bra.
Men min bror mår idag mycket bättre, mina föräldrar likaså för att de har separerat.
Så jag mår alltså mycket bättre idag även fast saker kunde ha varit bättre, men de kan det alltid och jag vet att jag och min familj har varit på havsbotten och det kan bara gå uppåt därifrån.
Ha det bra vänner, Il_contario
submitted by Il_Contario to sweden [link] [comments]


2015.04.12 15:05 jagvetintemer Jag vet inte vad som hände...

Hela helgen har spenderats på tårar och ilska, tillsammans med tröstmat som pizza och tacos.
Jag träffade henne genom spel. Vi spelade tillsammans och jag tyckte att hon var rolig. Vi bodde i samma stad och var endast ett år emellan. Jag går på högskolan, datateknik, medan hon gick på gymnasiet. Hon hade inte träffat många killar, jag hade inte träffat många tjejer. Vi träffade varandra. Vi blev kära. Två förlorade oskulder. "Älskling" kallade jag henne.
Hon strålade av självförtroende. Hon var en sån feminist med starka åsikter och mål som hon skulle nå. Hon var dominant framför andra, men vid mig så var hon ömtålig och blyg. Jag älskade att jag kände henne och hennes blyga sida. Hon tog studenten. Jag hejade på hennes framgång. Hon kom in på civilingenjör också, men en annan linje. Tur det, tänkte jag. I min klass går ju bara kåta pojkar.
Hon gillade sin klass, sa hon. Klassen bestod av fåtal tjejer och många killar. Det var okej, tänkte jag, vi har ju ändå varit tillsammans i nästan ett år. Dock så fick hon mycket uppmärksamhet. Hon är smart, stark, självständig och attraktiv, så det borde ju varit självklart för mig. Hon skaffade sig många killkompisar. Jag gillade det inte, men hon sa att hon älskade mig.
Vi gick på samma tekniska högskola men träffades sällan. När jag väl såg henne satt hon i en grupp av fem, klängandes och skrattandes på en attraktiv kille. Lång, muskulös och blond. Och hon sa att hon inte brydde sig om utseendet.
Det tog slut. Hon sa att jag var för passiv för henne. Hon har alltid sagt att hon tänder på dominanta killar i sängen och jag försökte det, men mitt självförtroende stoppade mig. Hennes motivering till vårt avslut var ett slag under bältet. Jag älskade henne. Jag förstod inte hur jag hade fångat en sådan underbar tjej. Nu sitter jag ensam.
Jag vet inte vad som hände... Varför tittade hon bort från mig?
submitted by jagvetintemer to sweden [link] [comments]


2013.09.02 10:57 Lankus Diskussion - P3 Verklighetens konfronterar sexköpare intresserade av minderåriga.

Fjortonåriga "Emmas" sexannons,
Hejsan! Jag är en tjej på fjorton år som vill tjäna lite extra pengar och vill träffa män. Jag runkar av för 500 kronor. Avsugning 1000 kronor och knulla 2000kr. Jag bor i Stockholmstrakten och har SL-kort så jag kan ta mig dit du vill. Jag har inte så mycket erfarenhet av det här sedan tidigare så du får hjälpa mej. Jag är brunett, glad och smal och snäll. Hör av dig :)
Lite artiklar på ämnet,
SMS från intresserade
Verkligheten konfronterar en sexköpare efter att ha bestämt träff med honom med falsk identitet
16 åriga "Maggie" började prostituera sig vid 12 års ålder
Så vad har ni att säga om detta? Vad beror det på att en "normal svensk kille" vill köpa sex av en 14-åring?
Har klädföretagen en bidragande roll i att intresset för yngre partners ökat? (Tänker typ på diskussionen som var förut angående American Apparel).
Framförallt är jag intresserad av diskussion om varför man som "normal" söker sig till en så pass ung partner, är man även som en icke-betalande sex:are mer intresserad av yngre partners?
submitted by Lankus to sweden [link] [comments]


JODI FÅR TILLBAKA SIN LILLA LÅDA! Jag har en ängel vid min sida Iris blev Sam - 'Jag har alltid känt mig mer som en kille ... Denz - Jag Har Den - YouTube HAR DU NÅGON KILLE PÅ G?  vlogg HUR JAG SMINKAR MIG + Q&A **JAG HAR EN KILLE?!** Jag är kär i en populär kille! Hur ska jag glömma honom? JAG HAR EN BRA KÄNSLA  VLOGG Ängel vid min sida JAG HAR KÖPT EN BEBIS *överraskar Anders* - YouTube

I Know Who Killed Me - Engelska-Svenska Ordbok - Glosbe

  1. JODI FÅR TILLBAKA SIN LILLA LÅDA!
  2. Jag har en ängel vid min sida
  3. Iris blev Sam - 'Jag har alltid känt mig mer som en kille ...
  4. Denz - Jag Har Den - YouTube
  5. HAR DU NÅGON KILLE PÅ G? vlogg
  6. HUR JAG SMINKAR MIG + Q&A **JAG HAR EN KILLE?!**
  7. Jag är kär i en populär kille! Hur ska jag glömma honom?
  8. JAG HAR EN BRA KÄNSLA VLOGG
  9. Ängel vid min sida
  10. JAG HAR KÖPT EN BEBIS *överraskar Anders* - YouTube

Musikal Porsökyrkan av Karin Runow. Moody's Mood for love SANT ANDREU JAZZ BAND MAGALI DATZIRA EVA FERNANDEZ ANDREA MOTIS & DICK OATTS - Duration: 6:59. Joan Chamorro Recommended for you Ängel vid min sida TheMinjagirl. Loading... Unsubscribe from TheMinjagirl? ... Jag önskar (att en ängel från himlen kom ner) Heidi med barnkören SMU-lorna - Duration: 2:48. Nyhetsmorgon i TV4 från 2015-05-10: Tioåriga Sam föddes som Iris, men har alltid känt sig mer som en kille, berättade han i Nyhetsmorgon. From Swedish mornin... Idag slingar jag håret ljusare, svarar på frågor och är med mina kompisar. Hoppas ni tyckte om videon! Om ni gjorde det får ni inte glömma att tumma upp, kommentera och prenumerera. - Ni ... Jag har bra känslor i kroppen. Det kommer ett välbehövligt paket i brevlådan med fina sommar-kläder från chiquelle. Jag och min kille njuter av det fina vädret och kör en rolig utomhus ... Jag har även en Facebook sida för mina föreläsningar som heter: Sofia Strömdahl det inre kriget Om ni skulle vilja komma i kontakt med mig så når ni mig isåfall via min mejl sofia_nouw ... Spotify: http://po.st/JagHarDenSpotify iTunes: http://po.st/JagHarDeniTunes Lyrics: http://po.st/JagHarDenLyrics Producerad av: Jeff 'Gameboii' Roman Regi: D... Urban Voices - 'Skulle ta mig till skogen & döda mig' med Life of Momo, Ille Freeway & Suheib S02E02 - Duration: 54:03. Urban TV 119,284 views En person är kär i en kille bara för att han är populär, hur ska hen klara av att glömma honom? Kuratorn Maja Hamskär svarar. 1000 modiga frågor riktar sig till alla unga i åldern 10-13 ... Herregud. Idag har jag alltså köpt en liten bebis. Eller en docka, menar jag. Jag har köpt en så kallad ”Reborn” eller ”Realborn”, som är värsta grejen här p...