Hon inte älskar mig längre, men jag vill ha henne tillbaka

...men jag vill ha tillbaka henne! Trots att hon numera träffar en annan. Det är henne jag vill leva mitt nya liv med! Hon har gjort klart för mig att hon aldrig har tagit tillbaka någon förut, och hon är inte intresserad av att göra det nu heller. Det är för henne en regel. Och jag tror henne. Men jag kan inte låta bli att hoppas på ... Hon Lyrics: Vers 1: / Försöker tänka på annat men inget annat går / I över 2 månader har jag vandrat i samma spår / Vill ha tillbaka henne henne jag tappade / Hon som gled ur mina händer utan Hon vill inte nedvärdera honom, men beskriver att han gett henne problem, vilket hon inte berättar för honom: ... jag bryr mig inte längre”. Hon beskriver att hon slutat engagera sig känslomässigt i relationen till pappan. Att hon gör det med markeringen “helt ärligt” tyder på en medvetenhet om det som ett brott mot en norm om ... Hon hade en kille 1 månad efter hon lämna mig men det har tagit slut. men idag sa ja upp bekantskapen , klarar inte av att se henne då jag är dö kär i henne. Frågade om det skulle bli hon o jag nån dag och svaret man får är: Ja vet inte , kanske kanske inte , som det känns nu så vill jag inte , beror på om känslorna kommer tillbaka. Jag hatar honom för att han gjort mig så illa. Men samtidigt älskar jag fortfarande honom. Just nu hatar jag känslor. Man kanske skulle ta och bli en robot? Tänk vad skönt det vore om man bara kunde radera en person ur sitt minne. Jag vill inte ha honom i mitt liv längre. På ett sätt vill jag vara vän men samtidigt inte. En kvinna tar ansvar inte bara för sig själv, men också för sina barn. Det är hon som ska förklara för barnen varför paven inte lever längre med dem. Men barn älskar lika både mamma och pappa, de kommer vara svåra att förstå vuxenlivets växlingar. Jag gillar inte min man, men jag kan inte lämna Så jag slutade ringa som en dag och hon ringde fortfarande inte tillbaka, sedan efter några timmar började telefonen ringa oändligt … bordet vände, jag låtsas som om jag inte bryr mig längre och hon vill verkligen se till att hon förlorar inte mig. Hon sparkade mig, så jag slog henne. Det var då hon gjorde slut med mig. Det var inte meningen att jag skulle slå henne. Jag gav henne ett blåmärke på armen. Jag är väldigt, väldigt ledsen att jag någonsin skadade henne. Jag älskar henne väldigt mycket. Jag sa det till henne, men hon sa att om jag slog henne en gång, så kanske jag ...

Känner mig så ledsen och besviken på min sambo

2020.09.11 14:09 lostpassword3896 Känner mig så ledsen och besviken på min sambo

Det här ska ju egentligen gå till off_my_chest eller så men jag lyckas verkligen inte få ut det här på englesk och dessutom vill jag helst slippa amerikanska moralister. Well. Moralisterna kanske kommer här också iofs. Ska försöka att inte tråka ut er med detaljer.
Jag och min sambo träffade när hon var 18 och jag 27. Vi var först kompisar som ibland hade sex med varandra och efter ett tag så flyttade hon ihop med mig eftersom att hon behövde någonstans att bo. Några månader efter flytten så blev vi ett par och mindre än ett år efter det föddes vårt första dotter. inte den mest optimala tågordningen men nu blev det så.
Vårt förhållande har varit stormigt från dag ett. Vi har båda psykisk ohälsa som vi brottas med. Två gånger har vi gjort slut. Första gången var 2017 och vårt andra barn hade just fötts några månader tidigare. Vi var isär i typ två månader innan jag kom tillbaka. Vi lovade att vi skulle jobba på vårt förhållande och gå i terapi. Att vi skulle bli bättre på att finnas där för varandra. Inget va detta hände och vi pratade mindre och mindre om sådant som inte rörde hemmet eller barnen. Det gick typ sex månader mellan gångerna vi hade sex.
Det tog slut sommaren 2018. Hon tycker att jag gjorde slut, jag ser det mest som att det var oundvikligt att det gjorde det. men ja. Det var väl jag som sa de sista orden "då finns det väl inget mer att göra då".
Vi träffades några gånger under hösten, mest med barnen. Vi låg två gånger och båda gångerna blev vi ledsna och arga på varandra. Det var en shittorm och verkligen inte värt det. Maj 2019 får jag ett sms från henne. Hon vil ses och ligga. Tydligen har hon drömt om mig. Egentligen borde jag väl sagt nej men jag tänkte nog mest "vafan. varför inte?". Sedan dess har vi setts hela hösten och i februari blev vi ett par igen.Det kändes så mycket bättre. Vi såg till att ha roligt. Vi reste bort tillsammans för att komma ihop oss igen. Vi var i ett bättre headspace än förut. Vi båda var bättre medicinerade och hade väl hunnit lära känna sig själva lite mer.
Vi skulle inte flytta ihop! Hon var iofs tydlig med att hon ville ha samboliv igen men inte så snabbt inpå. Dessutom ville hon inte att jag skulle flytta in bara för att mitt andrahandskontrakt tog slut. Låter väl löjligt men hjärnspöken finns där och jag ville inte heller stressa. Jag fixade en ny, större lägenhet och det tog väl typ två veckor för henne att flytta in.
Det funkade. Det rullade på. I juli skulle vi gå ut och ha det mysigt på htell bara hon och jag. på en pub träffade hon en kompis och hon började hänga med hans gäng. Det blir ofta så när hon/vi går ut så jag fick väl hänga på även om det kändes rätt surt. Hon började snacka med en kille och glömde typ bort mig.
Helgen efter så hängde hon hos honom från fredag till söndag. Hon var nästan omöjlig att få tag i och kunde inte berätta när hon tänkte koma hem. jag var rätt förbannad och när hon väl kom hem så bråkade vi. Hon kallade mig kontrollerande. Måndag kväll kom det fram att hon var förälskad i snubben. Hon ville åka och träffa honom igen. Hon ringde mitt i natten för att tala om att hon inte tänkte komma hem. Jag talade om att jag började bli trött och utmattad
Alltså. jag har inget emot det här i sak. Jag har själv helt klart pollytendenser och har velat ha ett öppet förhållande men valt att inte pusha för det iom att hon inte velat ha det. Att hon nu bad om att öppna vårt förhållande var en chock men det kändes spännande. En oväntat utveckling som kunde bli kul.
I början fungerade det bra. Det kändes som att vi stärktes och vi bekräftade varandra mer. Men det tog kanske max två veckor innan det vände. hon blev sämre, ja rent sagt usel, på att håla överenskommelser och vara ärlig. Hon sa att hon skulle komma hem men var borta ett dygn till. Vi missade två möten på banken för att hon försov sig. Hon ringde mitt i natten och sa att hon tänkte stanna kvar istället för att komma hem. jag sa att jag började bli trött av att jobba heltid, hämta barnen, sköta allt hemma och vara stressad över att inte veta när hon skulle vara hemma. Hon blev först arg och kontrade med att det var många ensamstående som levde som jag gjorde nu. Sedan lovade hon mig att jag skulle få sova ut en söndag. Klockan 01:17 ringer hon och säger att hon sitter i en park och att det är för långt att åka hem. När jag blir sur så lägger hon på men jag hinner först höra hur hon gnäller över mig som att hon var värsta tonåringen.
När hon är hemma pratar hon bara om den här killen och hans gäng. Hon blir irriterad när jag försöker ge henne en kram eller annan närhet. Hon säger inte att hon älskar mig förutom när jag säger det först.
Min hyresvärd vill flytta tillbaka. Eller det vill hon ite alls men hon orkar inte hyra ut mer i andra hand eftersom att föreningen klagar på oss. jag har inte berättat det för henne för att jag inte vill att hon ska stressa över det. Vi har sagt att det smartaste vore att flytta in i hennes tvåa. Det blir trångt men får gå. Hon tycker att vi ska vänta med att planera något. Det är tre veckor kvar innan jag måste vara ute.
I förgår låg vi och tjafsade halva natten. jag lyfte att jag inte känner det som att hon vill vara med mig längre. Hon berättar att hon vill flytta tillbaka till sin lägenhet för som det är nu är jag bara en tråkig partner att komma hem till. hon vill att vi ska ses när vi faktiskt vill det. Hon ville bara vänta med att tala om det för mig.
I en månad har jag litat på henne även om hon inte gett mig ett enda skäl att göra det. jag har tänkt att det är för att allt är nytt för henne, för att hon vill leva ut lite av sin ungdom som ju gått förlorad. Jag har litat på att hon har kvar känslor för mig eftersom att hon lovat att säga till om det ändras. Istället har hon behandlat mig som skit. Jag har knappt sett henne på en månad och som jag skrev så pratar hon inte om annat än den här kilen. Hon har kanske träffat barnen någon kväll i veckan. Jag har fått ta allt ansvar för hennes hund, som jag egentligen inte ens skule få försöka uppfostra. Men värst är alla gånger hon sagt att hon ska komma hem., sagt att vi ska spendera tid med varandra men sedan inte gjort det. Som när vi såg 25 minuter av en film innan hon drog iväg för att gänget skulle ut.
Jag känner mig så ledsen och sviken av henne. Jag är inte längre arg. jag orkar inte vara det.
Jag ville mest skriva av mig. Jag har få vänner som jag kan snacka om det här med och den som skulle förstå har just nu nog med sitt eget. Så jag lämnar det till er typ.
submitted by lostpassword3896 to sweden [link] [comments]


2020.06.09 20:46 h3ro1n1e hej. jag är inte säker på vad jag vill uppnå exakt med den här texten, men jag känner att jag äntligen måste nå ut till någon, jag förväntar mig inte någon älsk

ledsen, det är en vägg med text, det är ganska allvarligt om du inte har energi att läsa allt jag förstår helt.
jag gillar att prata på engelska, min svensk är inte perfekt, men jag ska prova att skriva som bästa jag kan. jag ska inte använda google translate kanske jag vet inte några ord, men jag är säker ni ska förstora? mig och jag ska skriva alt med små bokstäver.
jag har kommit till Sverige i 2016 och har varit här nästan 5 år. jag har kommit från Lettland så jag passar som en svensk kille faktiskt. blont hår, gröna ögon, vem bryr sig. jag ska bli 27 snart och känner att mina dagar är numrerade.
i början jag var i SFI så jag kan lära sig svensk snabbare, men jag fick ett job ganska snabbt och kunde inte gå på SFI längre. i princip jag jobbade industri jobb. inte glamoröst arbete men vad du än vet. jag var glad att jag kunde arbeta och jag lära sig svensk, men utan paper från sfi.
jag hade inte den bästa barndomen som det visar sig, det skulle ta för lång tid att förklara allt, jag vill inte ta era? tid så mycket, men mina föräldrar är alkoholister och missbrukaremina. inte min mamma men hon dricker mycket men hon gjorde det bästa hon kunde, jag skyller inte på henne för någonting bara för att inte lämna min far. jag var väldigt ung när dessa problem började, 6-7 år kanske och dessa problemer har faktiskt inte slutat, men vi bor inte tillsammans längre så det spelar ingen roll, men skadan hade redan gjorts och det jagar mig fortfarande. självklart när jag var liten jag kunte inte försvara mig, men med tid jag kunde, men det var väldigt konstig att ''fight'' din far av många anledning.
Lettland påverkas mycket av Ryssland så du bara STFU och lev hårt. Det är bara mentaliteten där. min syster fick samma skada, men hon kom ut och såg aldrig tillbaka, jag var väldigt glad att hon gjorde det. hon är 5 år äldre än mig. så jag var kliniskt depressed och suicidal vid 10 och räknar. jag visste inte vad att göra. jag visste inte vad jag kan göra. jag ringde polisen en gång, de gjörde ingenting. ser tillbaka på det nu jag kunde jag göra så mycket, men när du är en barn du vet inte vad ska göra och jag var skäms över att min familj var jävla galen. jag också ville inte att någon skulle veta om det. de jävla tråkig.....fan
alla fal, mina föräldrar har varit i Sverige lite mer än jag, så när min ''far'' krossade mitt sista hopp/dröm i Lettland, jag hade inget annat val än att komma till Sverige. Vid denna punkt jag var 22 nånting. självklart jag är inte helt retarded, jag vet Sverige är ett bra land så även om jag ville dö varje dag, jag var lite upphetsad att komma här och kanske förändra mitt liv, men jag fattade snabbt att de spela inga roll var jag är, vem är jag med, med/utan föräldrar, min huvud kemi? är totally fucked. jag kan inte ta det här längre. även gå ut din sängen tar så mycket energi, det är löjligt....
hela tiden vi har varit i Värnamo/Jönköpings kommun. så vid denna punkt, jag vill köpa en pistol och just go away. jag visste att de ska bli problematisk at fick pistol på grund av jag är mycket blyg och jag har inga connections. jag provade, lita på mig :D men kunde inte. så jag bara jobbade och fantasera bara om dö varje dag. jag är säker på att jag inte är den enda. de bara jävla suker och jag kan inte göra mycket. jag vet inte alla Svensk regler och så vidare, det var också en stor problem faktiskt.
ocskå vi var 3 människor på ett lägenhet :D no comment. så med tid jag visste inte vad att göra. jag kunde inte ta det längre. jag var 100% walking dead. jag kunde inte säga att min far är en alkoholist och ocskå vem bryr sig nu. ingen bryr jag är väl över 18, gör vad du vill och jag visste det, men jag kunde inte göra mycket. jag hade ingen vänner i Sverige. jag vill inte bry någon, jag är för blyg. min mentala var bara fucked och jag undrade varje dag hur och varför jag fortfarande lever.
så vid ett punkt jag hade över 100k kr på min konto tro det eller nej, men det roligaste är jag hade mycket pengar, men för mig de spela inga roll, jag kan inte göra ingenting med det och pengar för mig gjorde mig aldrig lycklig. Cliche, jag vet. jag ville inte känna död inuti. jag har bokstavligen en tattoo över min bröst ''öppnar inte död inuti''...
Många gånger jag behövde att sova i min föräldrars bil, jag jobbade första skiftet i den tid och vi började jobba 05:00 men min far började kl 13:00, vi hade olika jobb alla fall, så jag provar att sova, men han är fortfarande druckit och klockan 00:00 han tänker att laga potatis och sjunger :D jag menar även att minns det nu, jag vill att gå på hans hus nu och........ han brydde sig bara inte om något annat än sig själv.
jag har över 100k kr men jag sovar i bilen. you can not make this shit up. så vid ett punkt jag har ingen pistol, kan inte döda själv, du kan, men jag är rädd att göra det på annat sätt... och jag väntar på min lägenhet över ett år nu. när fredag kommer du är lycklig, jag kan koppla av äntligen!!!!! nej, jag kan inte. när fredag kommer det är säker de ska dricka 3 dagar i rad, fredag, lördag, söndag, varje vecka. jag skulle jobba 7 dagar i rad sedan åka hem, det var så dålig. jag var som 24 på denna punkt och fortfarande kändes som en barn, jag vet inte vad jag kan göra om min situation.
jag hade ett lite hopp om att jag äntligen skulle berätta för någon om min situation, skulle jag bli räddad. ja visst. försäkringskassan och Värnamo kommun vet om min situation nu, de bryr sig inte. du är nästan 27, fixa din lögn sluta vara en tik. jag håller men jag kan inte göra det ensam längre, jag kan bara inte.
så jag dricker inte, jag har ingen att gå, så varje vecka jag började att gick till annat stad i Sverige. Göteborg, Jönköping, Stockholm, Borås.... jag tappade bara min huvud, längre bort från mina föräldrar, det var bättre. utforskade staden, gick till många fotbollsmatcher. Jag gillar AIK mest, men jag också gillar Hammarby/Djurgården/IFK Göteborg :D jag vet jag vet, jag är en plastic. jag är inte personligt inblandad. jag älskar alla. så jag äntligen fick min lägenhet, det var 2-3 år tillbaka. efter jag fick min lägenhet, har ingenting förändrats, jag var 1% lyckligare men allt missbruk hela mitt liv har bara förstört mig och att jag alltid var ensam, det spela ingen roll var jag var, med vem....
så, jag slutade min jobb 8 månader tillbaka på grund av om jag jobbade där längre, jag skulle ha dödat mig själv vid lunchtid framför alla. jag är inte en skadlig person, jag vill inte involvera någon i mina problem. jag skulle säga i 10 ården jag agerade framför alla att jag var okej, så andra människor, främlingar, kollegor märkte inte något och även om de inte är säker på att de skulle ha gjort något, jag agerade framför alla så att de inte skulle känna sig dåliga, jag kunde inte förfalska det längre, jag kunde bara inte.
enda lösningen jag kunde tänka på är att sluta och stanna hemma där jag inte kan skada någon annan än mig själv. så jag ljög till min chef, jag sa jag fick en annat jobb, jag kunte inte säga till honom jag vill dö varje dag, jag bara kunde inte... jag ljögade till alla. jag är inte okej. jag har inte varit okej sedan jag föddes.
så, 8 månader jag har varit hem faktiskt. jag hade inte balls att döda själv. vilken plats kommar pengar? jag hade pengar, men efter tid jag tog låner från banken och nu jag är skyldig pengar till regeringen som galen pengar. jag bara inte bryr mig längre var mitt liv slut, ingen vet om min smärta, jag är bokstavligen ''the loneliest boy in the world''. jag är bokstavligen i mars jag provade fick hjälp första gånger i min lev, jag visste inte vad att göra längre. jag visste inte vad att göra min hela liv.
alla fal, jag gick till Värnamo psykiatriska, berättade de vad jag sa till er och de allt. De provar att hjälpa, men med corona allt är långsam och alla fall jag väntar 3-4 veckor till ett möte varje gång. jag använda anti-depressants, men ett sak har inte förändrats. Så en vecka tillbaka jag provade ecstasy/MDMA första gång i min lev och det var helt banbrytande jag var inte depresserad längre och jag omedelbart började spela musik xD
jag ville alltid göra det men min depression tillät det inte, men jag tror att det är för sent nu. jag är inte delusional, jag vet det ska ta några år när du ska bli bättre och så vidare, det ska ta mycket tid om du ska även få pengar från det, men det är bokstavligen det enda som ger mig glädje och det handlar inte om pengarna. mina läkare sa att de skulle nå ut till Värnamo kommun för att se om de kan hjälpa, de är inte intresserad att hjälpa mig. Försäkringskassan samma. Jag hade sjukpenning och bostadsbidrag från läkare. de förnekade båda, samma som Värnamo kommun.
de tror bara inte på min situation jag har ingen aning faktiskt och jag har inte energi att ''fight'' längre än mindre gå på jobbet igen, jag kommer bokstavligen att dö den första dagen, jag kan inte förfalska det längre, om någon på denna punkt skulle fråga mig just nu ''Hur mår du?'', jag ska säga ''jag vill att döda själlv varje dag, hur mår du?''
just nu vet jag inte vad jag ska göra längre. med min sista styrka gick jag till arbetsformedlingen, berättade för dem om min situation, de kan inte göra mycket, jag provar att hitta en jobb, det är bästa jag kan göra, men med corona och min problemer, ingen ska rär mig nu och jag skyller inte på dem. varför vill du ha en instabil kille på din arbetsplats? vid denna punkt jag är låg pa mat. jag kommer äntligen slut på pengar denna månad och jag är så glad att jag inte ska behöva känna smärta längre. jag kan inte ta detta längre, men ändå gör allt ensamt och ingen tror mig också, det är jävla galen :D allt jag kan göra är att skratta och gråta om min själv.
jag förstår om någon skulle säga ''kille, du är nästan 27 år gammal. varför du kan inte leva din lev? glöm det förflutna och gå vidare'' igen, jag håller. tyvärr jag är inte tillräckligt stark. jag är inte säker ni kan säga nånting att kan hjälpa mig vid den punkt. det är en dålig situation och naturligtvis i slutändan, det är mitt fel jag är här.
det är ledsen jag är en snygg kille med en anständig hjärna jag kunde bara inte inse min potentiella, jag har varit ensam hela mitt liv och gick genom en galen skit. jag vet inte om det är tillåtet här, men om någon är intresserad av att prata med mig är jag öppen för förslag....
Liksom, jag älskar Sverige, but I hate myself limitlessly.
EDIT 6/10/2020 - 14:31 Hej killar. Tack för alla dina meddelanden, de betyder mycket för mig. Jag vaknade och känner verkligen bedövad faktiskt. Jag vet inte vad jag realistiskt kan att kan börja göra för att ändra mitt liv. Jag ser mina problemer, ser inte lösningar. Jag måste oroa mig för mat, hyra och måste faktiskt börja få verklig hjälp. Jag vet inte, verkar bara omöjligt att göra något av det här just nu :/
EDIT 6/10/2020 - 15:08 Jag ska gå ut nu och lyssna på Mac Miller. Ger lite glädje. Jag tror att detta ska bli min sista rapport, jag ska försöka göra vad jag kan, men det känns bara så ledsen, allt.
EDIT 6/11/2020 - 03:04 Hej. Jag är verkligen öppen för att få nya vänner även om ni sa att du bryr dig om mig, jag känner mig ensam och vill inte känna mig ensam. Om du är intresserad av att prata lite mer regelbundet med mig kanske vi kan byta sociala, leta efter varandra och motivera varandra att göra bättre. Jag vet inte. Jag kan verkligen inte göra detta ensam och jag behöver hjälp, det är sanningen.
Håll dig säker, ta hand och älska varandra.
submitted by h3ro1n1e to sweden [link] [comments]


2019.02.24 21:15 saiyajino1 Så ja.

Jag vill ha på mig själv och andra längst ner på stan med min familj är riktigt trevligt ett stort tack som jag inte med att ta foto är det en liten stund innan det är bara för dig som vill ha på 4 5 är du kär just nu sitter på tåget i din klass och så blir det är inte vänner längre och så vidare till nästa helg i Stockholm samt att det är inte vänner som jag gick det inte du som är det med några andra längst till höger om att du kan ju inte att jag var 5 på att åka skridskor på en liten stund i rutan till höger samma sak gäller för alla som jag har blivit bättre men det finns en hel del om det inte du heller men jag har inte pengarna tillbaka om i landet är det en liten stund i soffan med datorn i felsäkert typ av dem som har en pappa som blev alltid där för dig som har du skogsstyrelsen lindad på en skala från Olle behöver det inte hon som är det en liten roadtrip någon annan än mig och jag har inte varit så många människor och djur i bur med i LinkedIn and he is going back to sleep now but it is what I am suffering I have been free for the the of March so sorry to hear this pic was taken care off at my skin is your address so we were going half of my closer friends with her in one place I do it all over my body hurts and my skin color is the the the same thing I can think about how much we owe a libtard 😅 I will never do anything I do not want something from you soon I hope the new job going half of the day and started to turn in my skin color to be in one place Sverige tillsammans i en liten hund som jag inte vill att du har fått det ifrån Thailand i Asien är detta ditt dagliga liv försvagar man inte kan göra för att ta emot att få dominanta gener och det ar det var en av dem är det med några till kan även Kings of the 80s I was just wondering the status is your day and I will be in touch with you to the the same as last week I have to the Haha I Jag älskar du mig själv först och främst prata med Ciaran grattis på din blogg och fick höga betyg i eller i helgen eller imorgon ska jag nå betyget är det med henne på expiditionen till Malmö o checka in på vilken typ av dem som har en liten hund som jag inte vill ha på sig själv och andra längst ner på stan och så kommer ni få se varaner på en liten hund som jag inte vill ha på sig själv och andra längst ner på stan och så blir man kan göra något på gång om det inte är det en rolig grej att du inte är så himla med dig här uppe på berget i din e-postadress så får du nog inte att jag var 5 på
submitted by saiyajino1 to copypasta [link] [comments]


2018.09.23 17:55 Klaebu Familjeproblem

Hej Sweddit! Är inte säker på att detta är rätt ställe att skriva på men gör ett försök.
Har under en längre tid börjat inse att det fungerar sämre och sämre hemma. Är 19 år och känns som att varje sekund jag är hemma är jobbig. OBS, väldigt, väldigt, lång text.
Mina föräldrar har alltid varit hjälpsamma och trevliga men speciellt min mamma har börjat gå mig på nerverna den senaste tiden. Ett exempel är att hon kan säga åt mig att tex betala en räkning, dock så säger hon det typ 4-5 gånger när hon ser det, typ, "Glöm inte betala denna räkningen. Jag tror att det är denna dagen som förfallodagen är, så du måste betala den innan dess. Det är viktigt att du kommer ihåg att betala räkningen." Även efter att jag har betalat den och sagt det till henne så kan hon fortsätta säga till mig att jag ska betala den. Hon tar också sig friheten till att alltid öppna mina brev och liknande, vilket jag absolut inte tycker är okej och har tagit upp med henne många gånger, dock så verkar hon skita i det för hon fortsätter att göra det. Dessutom känns det ofta som att hon inte lyssnar, då det ofta är så att jag berättar saker som hon sedan frågar efter.
Min syster har jag aldrig heller riktigt kommit överens med, speciellt eftersom vi är så olika. Hon har alltid bara haft några kompisar och är nästan alltid hemma, medan jag ofta umgås med vänner, älskar att socialisera mig och träffa nya människor, vilket hon är tvärtemot. Hon är två år äldre än mig men har aldrig riktigt känts som en storasyster. Hon brukar alltid göra det ytterst minsta här hemma, hon diskar aldrig efter sig, fyller soptunnan till brädden istället för att gå ut med den, låter saker ligga framme, osv. Sen så fort mina föräldrar skäller på oss att vi aldrig diskar och liknande så talar hon för oss båda att vi borde bättra oss, medan jag själv känner mig ganska ordentlig. Att hon går igenom mitt rum för att komma till sitt eget gör bara saken värre. Hon respekterar inte mitt privatliv för fem öre, knackar aldrig, går igenom mitt rum när jag är halvt naken utan att ursäkta sig. Hon kan lätt springa fram och tillbaka genom mitt rum mitt i natten och väcka mig när hon vet att jag jobbar nästa dag. Detta är saker jag påpekat hur många gånger som helst, hon brukar skärpa sig i en vecka men sen är det tillbaka till ruta ett.
Min syster skaffade en lägenhet några veckor tillbaka och då trodde jag allt skulle ordna sig, men gud så fel jag hade. Sen hon skaffat denna då har hon varit hemma mer än vad hon varit i lägenheten. Allt detta gör alla problem tusen gånger värre, när man vet att hon egentligen inte bor här, dessutom är det en av mina största drömmar just nu, att slippa bo hemma. Mina föräldrar har sagt åt henne att hon måste bo i sin lägenhet nu när hon betalar för den, men hon menar på att där inte finns något att göra. Hon vägrar dessutom bjuda över kompisar och sånt till lägenheten för "där finns inget att göra" och "jag orkar inte laga mat för där finns ingen diskmaskin så man måste diska allt förhand". Detta leder till att hon kommer alltid hem över helgen och i bland på vardagar, dock så ligger hon bara på sitt rum hela dagarna och kollar YouTube.
Min pappa har jag sjukt bra relation med, han är en av mina bästa vänner och det är väl han som göra att jag inte helt flippar ur här hemma, jag vill liksom inte förstöra för honom. Det värsta är dock att han och mamma bråkar väldigt mycket, vilket leder till att jag får ännu sämre relation med min mamma då hon aldrig erkänner att hon gör fel eller att hon borde bättra sig, utan alltid skyller ifrån sig på resten av familjen.
Min lillebror har jag också helt okej relation med, så han och jag kommer också för det mesta bra överens.
Det ända som räddar mig är att jag ska upp och säsongsjobba i fjällen till vinter, ser fram emot det otroligt mycket, som sagt, är nog lite översocial som person då jag alltid älskar att ha kompisar runt om mig.
Vet dock inte hur jag ska kunna hålla ut här hemma tills detta. Så fort jag kommer innanför hemmets väggar blir jag frusterad och irriterad hela tiden, speciellt när min syster går genom mitt rum eller när mamma säger åt mig att göra något. Detta är något som aldrig händer när jag är med kompisar, har nästan aldrig blivit sur på någon kompis eller liknande, utan kommer alltid bra överens med andra.
Säger verkligen inte att jag är perfekt, jag borde tex städa mitt rum oftare och liknande, har dock ingen lust till att göra detta då jag ändå inte trivs här hemma i vilket fall.
Har ni något tips hur jag kan stå ut?
Tack för att du/ni tar er tiden för att läsa detta, extremt schysst!
submitted by Klaebu to sweden [link] [comments]


2015.01.20 03:22 bortkastarkonto1122 Jag tömmer mina tankar kring mitt liv här, vill gärna bara ha någon att prata med

Hej, Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig eller formattera detta, så kommer mest bara svamla mig fram kring det jag känner att jag behöver nämna antar jag.
Jag tog studenten still sommaren 2014. En gång under en lunchrast mitt sista år på gymnasiet frågade en av mina vänner mig när jag senast kände mig glad på riktigt. Jag tänkte efter lite och svarade sedan att det var nog antagligen fem år sedan eller så. Någon gång i åttan började jag helt enkelt må dåligt. Jag grät mig till sömns flera gånger i veckan, höll mig helst för mig själv trots att jag då fortfarande hade många vänner, lyssnade på min musik och så. Allt oftare kände jag mig tvingad till att låtsas vara glad för att slippa få uppmärksamhet.
Tillbaka till gymnasietiden. När jag började trean fick vi en ny lärare i engelska, som ville veta lite om oss. Hon bad oss en och en berätta högt det bästa som hänt oss det senaste året. Det enda jag kunde klämma fram var "alkohol". Jag hade ju fyllt arton och druckit mig full för första gången. Det var lite av en befrielse, som ni mycket väl kanske vet. Sinnet lättade, jag brydde mig inte mycket om någonting, skrattade genuint och lättsamt för första gången på vem vet hur länge. Jag har sedan dess även testat på hasch i hopp om att detta ska ta mig bort från verkligheten och ge mig ro i sinnet. Dock kände jag inte av något rus de två gångerna jag testade.
Tidigare inatt tittade jag på filmen Requiem for a Dream, och en tanke slog mig. Jag satt under filmen och tänkte på hur jag skulle kunna återskapa det i mitt liv. Allt blir en nedåtspiral av droger tills jag helt enkelt dör. Det är inget som låter olockande för mig. Ta droger bara för att få känna nånting.
Till en början var jag som sagt nedstämd och ledsen, hade även självmordstankar ständigt. Det har jag fortfarande, men det börjar mer och mer övergå i likgiltighet. Jag bryr mig inte om nånting. Jag säger till min underbara flickvän att jag älskar henne, men känner ingenting. Det känns som att det enda som hindrar mig från att göra nånting idiotiskt är att hon under en lång tid genomgått mycket tufft, och att jag genom självmord skulle förminska hennes lidande och vad hon går igenom.
Numera sitter jag bara framför datorn och försöker fördirva tiden med datorspel och internet. Jag bryr mig knappt ens om att duscha eller sköta annat. Jag ser lixom inte poängen. Något socialt liv ha jag knappt längre heller. Umgås regelbundet med flickvännen, men det är också allt.
Jag är medveten om att detta är något av (eller fullt ut) en uppmärksamhetspost, men det känns bra att få venta lite i alla fall.
EDIT 2 dagar senare: Än så länge har jag inte gjort någonting. Har varit med flickvännen så inte riktigt haft tid att ringa eller kontakta någon slags vårdmänniska. Känns dock lite bättre nu när jag fått det ur mig och fårr lite uppmärksamhet och goda råd och kommentarer. De räcker lång väg för mig att må lite bättre.
Om några veckor kommer jag träffa en av de få vänner jag har som befinner sig på annan plats och har gjort det en tid nu. Jag funderar på att berätta för denne, om jag nu tycker det är värt att hen ska få dela på bördan.
submitted by bortkastarkonto1122 to sweden [link] [comments]


Ara - Vägen Tillbaka (The Climb Back Remix) Fredric - Slutet + lyrics Anton och Affe en lögn Milionz - Men Du Vill Inte Mer JAG SAKNAR HONOM  vlogg (i samarbete med EllyPistol.com) SkN - Fanny Kenny - Kom tillbaks (Lyrikvideo)  Officiell Sellish & Gyllander - Vill att du ska se mig Inga tårar - Allonii - lyrics

Jag var otrogen - nu ångrar jag mig djupt: Hela storyn

  1. Ara - Vägen Tillbaka (The Climb Back Remix)
  2. Fredric - Slutet + lyrics
  3. Anton och Affe en lögn
  4. Milionz - Men Du Vill Inte Mer
  5. JAG SAKNAR HONOM vlogg (i samarbete med EllyPistol.com)
  6. SkN - Fanny
  7. Kenny - Kom tillbaks (Lyrikvideo) Officiell
  8. Sellish & Gyllander - Vill att du ska se mig
  9. Inga tårar - Allonii - lyrics

Vem tror på allting som jag sagt, när jag bara snackar skit och ljög om allt. men jag förstod när det försvann, att det aldrig kommer sluta så igen. Nu har det gått ett tag, jag skrattar ... Reff Allt jag vill är att du ska se mig Allt jag vill är att du vill vara med mig Jag vill inte vara osynlig längre Vers 1 Jag söker uppmärksamhet men har alltid varit så Visst du ser mig, e ... jag vill fokusera på mitt och kunna ha de så bra ... jag önskar jag kunde vända tillbaka tiden ... men jag bryr mig inte om de längre,jag lovar att det är sant sedan skämdes jag för att ha dig som min tjej. jag vill ha dig tillbax men du vill inte de. för du kommer aldrig tro på dom orden som jag säger. jag vill bara se dig lycklig men inte med nån ... Hon fick den av mig innan sommaren, och jag hade inte bett henne ha på sig den idag, hon hade ingen aning om att jag gjorde den här videon i samarbete med EllyPistol. Hon älskar sin jacka också :) Men inte nu längre gumman jag vill ha dig här Jag verkar ha ett begär av att bevara din själ Vi kan fara iväg måla tavlan i guld Jag kan göra din värld jag kan betala min skuld Men inte ... Tar henne hem, det var ingen balett men hon stretchade som de va en limousin, Var stolt för mig, flippar som de noll för mig, du tystnade jag vet du älskar rösten som jag hållt för dig, En låt som jag arbetat på under tiden det tog slut mellan mig och flickvännen. Som tur var, så hittade hon tillbaka till min famn och vi blev tillsammans igen. For contact; https://www ... men hon ska aldrig våga på nå sånt beteende hon ska kalla mig älskling fast ja kallar henne för slyna och om hon får en örfil ska hon fan inte grina men ja skiter i hon får leva i min ...